Fennia x Framtidens stjärnor: Ett företag uppbyggt kring idrotten och ett eget team stöder ryttaren Laura Kangasniemis lovande karriär

Fennia stöder Finlands Paralympiska Kommittés grupp Framtidens stjärnor. I den här artikeln skildrar vi gruppens unga idrottares berättelser och tar del av deras framtidsmål. Först ut av de framtida stjärnorna 2024 är ryttaren Laura Kangasniemi, som redan länge tillhört gruppen.

Mars 2024 är en spännande tid för Laura Kangasniemi. Drömmen om att tävla i de paralympiska spelen är nära att gå i uppfyllelse när de finska pararyttarnas landslag väntar på information om hur många platser som finländarna slutligen kommer att få i de paralympiska sommarspelen i Paris i augusti–september.

De finska ryttarna har hittills fått två landsplatser till de individuella tävlingarna i pararidning i Paris. En av platserna och utnämningen till Finlands paralympiska landslag kommer åtminstone att fyllas av grenens finska fixstjärna Katja Karjalainen, som redan tävlat fyra gånger i de paralympiska spelen och vunnit paralympiskt silver i London 2012. Finland har fortfarande chans att förutom en andra plats även få en tredje plats till tävlingen, vilket skulle göra det möjligt att dessutom delta i lagtävlingen.

24-åriga Laura Kangasniemi är en av de yngre ryttarna som nu har chansen att komma med i det paralympiska landslaget och uppnå det mål hon målmedvetet arbetat mot de senaste tre åren.

Hur har den framtida stjärnans ridkarriär avancerat till parasportens högsta nivå, och vad annat ser idrottaren i sin framtid vid sidan av de paralympiska spelen?

Funktionsnedsättning ändrade riktningen på tröskeln till vuxenlivet

Laura Kangasniemi var en lovande 17-årig dressyrryttare i Haapavesi i norra Österbotten när hennes häst en morgon i mars hoppade för lågt och snubblade över ett hinder i slutet av ett träningspass.

Ryttaren föll med huvudet före och fick en allvarlig hjärnskada och förlamning på höger sida, vilket ledde till att hon tillbringade en vecka i koma på intensivvårdsavdelningen på Uleåborgs universitetssjukhus och sedan lärde sig att bland annat sitta och gå på nytt.

I takt med att återhämtningen gick framåt var enligt Kangasniemi problemen med att kontrollera den egna kroppen vid all form av rörelse, och särskilt när hon skulle sitta upp på hästen igen, de svåraste att hantera mentalt.

– När jag red de första gångerna efter olyckan undrade jag bara hur jag hade kunnat bli så dålig på så kort tid. Min känsel var sämre, jag kunde inte sitta kvar ordentligt på hästen och min kropp fungerade på ett helt annat sätt än tidigare. Allt hade förändrats jämfört med före olyckan då det var helt naturligt och enkelt att sitta kvar på hästen, även om den här sporten aldrig har varit särskilt enkel.

"Vägen framåt är inte att gå tillbaka till det förflutna – jag har försökt"

Kangasniemi berättar att hon försökte hoppa hinder ännu ett tag, även om hon inte riktigt kunde hålla sig kvar på hästryggen och det var mycket svårt och inte alls säkert att hoppa.

– Jag var helt enkelt tvungen att gå igenom den processen och inse att det inte längre var bra för mig att hoppa. Men hästarna dömde inte, de försökte bara tålmodigt göra sitt bästa med det jag bad om – det är det fina med den här grenen.

Nästa steg för Laura var att bygga upp sin identitet igen och acceptera sig själv så som hon nu var. Hon kunde inte längre leva samma liv som tidigare.

– Jag försökte, men det fungerade helt enkelt inte. En viktig lärdom från den här resan har varit att vägen framåt inte är att gå tillbaka till det förflutna – jag har försökt, men kommer inte att göra det igen, säger Laura och skrattar.

Ganska snart efter att hon drabbades av sin funktionsnedsättning blev Kangasniemi inbjuden till Paralympiska kommitténs grupp Framtidens stjärnor, där hon fortfarande tränar tillsammans med lovande idrottare i olika grenar och med olika funktionsnedsättningar under fyra gemensamma läger per år på Paralympic Training Center i Pajulahti.

– I början var det svårt att åka på lägren och acceptera att jag var en paraidrottare på ett paraläger. Inte för att jag nedvärderar paraidrottare, utan för att min kropp hade förändrats. Jag har en funktionsnedsättning som inte kommer att försvinna även om jag vill det. Gruppen har hjälpt mig att möta och acceptera detta och att inse att jag fortfarande kan göra saker på hög nivå trots min funktionsnedsättning. Jag har blivit mer öppen som person och har insett att nästan allt fortfarande är möjligt, bara på ett annat sätt än tidigare.

En yrkeskarriär som byggs upp kring idrotten

Sedan början av sin paraidrottskarriär har Kangasniemi också byggt sin yrkeskarriär kring idrotten. Vid sidan av ridningen driver hon nu Laura Kangasniemi Oy, som fyller hennes tid utanför idrotten med bland annat föreläsningsuppdrag.

– Jag började bygga upp min företagsverksamhet redan 2020 efter att jag hade indelats i parakategorin grupp IV. När jag då började bygga upp mitt eget idrottsvarumärke och siktade på en heltidskarriär inom idrotten hade jag ingenting – inte ens en egen häst. Jag fick börja från noll, minns Kangasniemi.

Det började dock hända saker rätt snabbt, trots att det var det första året med en global pandemi. Sponsorer hittades redan inför det första tävlingsåret, och 2023 blev det aktuellt att sköta sponsorskap och föreläsningsuppdrag i form av ett eget företag.

– Jag vill motivera och inspirera människor genom min egen bakgrund, och även ge kamratstöd till andra personer med en funktionsnedsättning. Det finns en framtid, även om man ibland behöver ta sig över stora hinder. Särskilt idag har vi många ledsamma saker omkring oss, men det finns trots det fortfarande goda saker som för oss framåt.

"Olika människor kan också ta sig framåt tillsammans"

Kangasniemi vill utveckla och utöka i synnerhet sin föreläsningsverksamhet i framtiden, och hon har många idéer om möjliga karriärvägar i åtanke.

– Det skulle vara fantastiskt att med mitt arbete kunna främja rörlighet och välbefinnande bland barn och unga, och att på något sätt ge dem en känsla av gemenskap oavsett om de har en funktionsnedsättning eller inte. Olika människor kan också ta sig framåt tillsammans, påpekar Laura.

– Jag har själv inspirerats av Framtidens stjärnor-lägren, till exempel när vi har spelat sittfotboll tillsammans. Spelet fungerar trots att vi alla har väldigt olika funktionsnedsättningar, allt från förlamning till synskador. De här matcherna har varit några av de svåraste bollspelen jag någonsin har spelat.

Ett stort team som stöd

Kangasniemi är i första hand idrottare, även i sin företagsverksamhet, och två träningspass om dagen lämnar inte mycket tid över för arbete. Resurserna för att orka med arbetet är också lägre än genomsnittet på grund av effekterna av hjärnskadan.

Det finns dock redan ett helt team som arbetar runt den framtida stjärnan: förutom ridtränaren, den fysiska coachen och den mentala coachen arbetar två personer vid sidan av sina egna jobb med att sälja föreläsningsuppdrag. Därtill hjälper Kangasniemis pappa till med att kontakta potentiella sponsorer. Laura letar även efter en ny manager efter att den tidigare lämnat sin tjänst på grund av tillökning i familjen.

Hannu Savela, företagsutvecklare från Uleåborg, hjälper Kangasniemi att bygga upp sitt varumärke. Också konsultbyrån Tähti Consulting, som drivs av Leo-Pekka Tähti och hans syster och erbjuder utvecklingstjänster för sociala medier, har anlitats för att hjälpa till med marknadsutvecklingen.

– Det är underbart att ha så många människor omkring mig som kan hjälpa till med allt detta. Förutom teamet finns det många andra som har funnits där för att hjälpa till ibland eller på annat sätt ge viktigt stöd, säger Laura tacksamt.

Stadigt tempo från en etapp till en annan– Paris 2024 eller Los Angeles 2028 som nästa?

Medan Kangasniemi har byggt upp sitt varumärke och sitt företag har hennes tävlingskarriär gått stadigt framåt: 2021 vann hon FM-brons i pararidning, 2022 tog hon FM-silver och gick vidare till internationell nivå i pararidningens 3*-tävlingar i Danmark och Tyskland.

Kangasniemis första egna häst Goldprins, eller "Prinssi", som hon fick 2021 har emellanåt drabbats av hälsoproblem och under tiden har Kangasniemi ridit på Supremo, eller "Seppo", som Pia Reitti ridit i de paralympiska spelen i Tokyo. Kangasniemi kunde dock tävla med Prinssi under hela fjolåret som blev mycket framgångsrikt.

2023 tog sig idrottaren via en inhemsk silvermedalj och tre internationella 3*-tävlingar till de nordiska och europeiska mästerskapen, och nu är hon för första gången nära en tävlingsplats i paraidrottens starkaste arena – de paralympiska spelen.

När man ser tillbaka på hur allt började för knappt fyra år sedan har idrottarens resa gått anmärkningsvärt snabbt. Om man tänker på Katja Karjalainen, som vid 61 års ålder fortfarande rider på paralympisk nivå, kan även Kangasniemi ha en karriär på flera decennier framför sig.

Det finns alltså ingen orsak till oro om Laura inte säkrar sig en biljett till de paralympiska spelen den här gången – vi kommer säkert att höra mer om just den här idrottaren under de kommande åren.

Foto: Hanna Heinonen

Pararidning

• Ridning är en paralympisk sommargren för idrottare med rörelsenedsättningar och synskador, och även en gren i Special Olympics för idrottare med intellektuella funktionsnedsättningar.

• I de paralympiska spelen ingår ridtävlingar i dressyr, lagtävlingar och individuella tävlingar. Special Olympics-tävlingar hålls i dressyr, banhoppning och olika grenar inom västernridning, men i Finland ordnas främst tävlingar i dressyr och terrängridning.

• I pararidning tävlar idrottare med rörelsenedsättningar och synskador i fem olika funktionsnedsättningskategorier, så kallade grupper. Grupp I är en skrittklass, grupp II inkluderar även trav, grupp III är en travklass, grupp IV en lättare galoppklass och grupp V en mer krävande galoppklass. Gruppernas siffror ger information om graden av funktionsnedsättning, det vill säga ju lägre siffra, desto svårare skada.

• Finlands Ryttarförbund ansvarar för pararidningen i Finland. Grenen kan utövas i stall och ridklubbar över hela landet. Nationella ridsporttävlingar har klasser för både nybörjare och mer erfarna ryttare med rörelsenedsättningar, synskador och intellektuella funktionsnedsättningar, och Special Olympics-tävlingar hålls varje år.