Hyppää sisältöön
Företagskunder
Suomeksi
Logga in på Mitt Fennia

Marika förverkligade drömmen om en hund i vuxen ålder: ”Jag kan inte föreställa mig ett liv utan Elmo”

1.6.2020

Marikas och Jaris hunddröm blev verklighet när den allergivänliga australiensiska labradoodlen Elmo blev en del av familjen. Det efterlängtade ”sladdbarnet” är hela familjens ögonsten.

Elmo, gulle, Elmo Kelmi Ketale, Elmo Urpo Arhippa… Kär hund har många namn. Och Elmo är verkligen älskad. I snart två års tid har hunden varit en viktig del av familjen, som i övrigt består av Marika Hellberg, hennes make Jari och deras fyra vuxna barn.

– Jag kan inte längre föreställa mig ett liv utan Elmo. Han är en i familjen, säger Marika, som benämner sig själv Elmos mami.

Att familjen skulle utökas med en hund var ändå ingen självklarhet.

Drömmen blev plötsligt en möjlighet

Marika och Jari hade länge drömt om en hund. Paret tänkte ändå att Jaris astma- och allergisymtom skulle hindra den drömmen från att gå i uppfyllelse.

– En dag kom Jari hem och redan i hallen hojtade han att jag skulle googla australiensisk labradoodle. Jag hade ingen aning om vad det var fråga om. Jag tänkte att det var namnet på någon bilmodell eller något liknande, skrattar Marika.

Jari hade hört om en hundras som tolererats väl i allergifamiljer och ville genast dela nyheten med Marika. Efter att ha beundrat australienska labradoodles med hjälp av Googles bildsökningsfunktion började paret leta efter uppfödare där man kunde få träffa hundrasen i verkliga livet.

– Vi tänkte att vi bara skulle åka och titta, men det är säkert lite samma som när någon biltokig går i bilaffärer bara för att titta. Det slutar aldrig så.

Tanken på en egen australiensisk labradoodle började gro hos Marika och Jari, men de ville överväga saken noga. Eftersom de haft djur tidigare, visst de att ett husdjur är ett stort åtagande och kräver mycket skötsel.

– Jag har haft dvärghamstrar, marsvin och hund. Efter varje husdjur har jag tänkt tanken att aldrig mer, minns Marika.

Jari hade inte haft hund sedan barndomen och det stod snart klart för Marika hur viktig drömmen om en hund var för honom.

– Vi satt hemma i soffan och funderade om vi hade vad som krävs för att bli hundägare. Jag frågade Jari om han verkligen ville ha en hund och han svarade att han hade velat ha en hund hela sitt vuxna liv. Det avgjorde saken – vi bestämde oss för att förverkliga drömmen.

Drömmen om ett ”sladdbarn” blir verklighet

Marika och Jari kom genast bra överens med uppfödarna Paula och Stefan som driver Sessan’s ALD i Hangö. Paret sattes upp på en väntelista tillsammans med andra intresserade.

– Den här rasen är så pass sällsynt att väntetiderna för en valp är upp till ett halvår. Vi var någonstans på plats 30–40 på väntelistan.

De långa väntetiderna är något som Marika anser vara bara bra – de blivande ägarna hinner överväga sitt beslut noga och förbereda sig.

Det såg ut som om den långa väntan skulle få ett oväntat snabbt slut när Marika och Jari via uppfödaren fick erbjudandet om att bli fodervärdar för en hund från England. Men planerna för den valpen ändrades i sista minuten och den kunde inte heller skickas till Finland.

– Vi blev jättebesvikna, berättar Marika.

Men parets lycka skulle snart vända. Tiken Lyyli, som var fodervärdsplacerad hos Hangöuppfödarna, var dräktig och Marika och Jari fick löfte om att få en av valparna om allt gick bra. Vid årsskiftet födde Lyyli en kull om sex valpar.

– Jag var väldigt engagerad i förloppet och följde hela natten Lyylis valpning över Facebook. Där föddes han, vår ljusa pojkhund, vår baby!

Elmo kommer hem

Innan Elmo flyttade hem till familjen behövde han få ett namn. Enligt Marika ledde detta till mycket större huvudbry än när barnen en gång i tiden skulle få sina namn.

– Jag vet inte hur många familjeråd vi höll när vi funderade över vad valpen skulle heta. Vi höll aldrig på att komma fram till något.

Var och en verkade ha en åsikt och det kändes inte som att det fanns något alternativ som dög åt alla.

– Jag föreslog Taco, men min dotter påpekade att om vi en gång döper vår hund efter en maträtt kan den lika bra heta fast kållåda!

Till slut hittade vi ändå ett namn som hela familjen kunde enas om.

– Vi är ett ganska sportigt gäng och vi önskade att även hunden skulle vara sportig. Valpen döptes efter den fiktiva idrottshjälten och OS-vinnaren Elmo.

Marika minns hur den sista veckan innan de fick hämta hem valpen kändes som en evighet.

– Det kändes som om dagen när vi skulle få hämta hem honom aldrig skulle komma. Men till slut blev det veckoslut och vi åkte till Elmo i Hangö. Man fick nog lite ”skräp i ögat” när den overkliga känslan slog en: ska den där verkligen flytta hem till oss?

Under hemresan satt den lilla Elmo, som då bara vägde ett par kilo, lugnt i Marikas famn i baksätet. Som nyblivna hundägare pendlade känslorna mellan rädsla och lycka. Drömmen hade besannats och med den följde en väldig massa ansvar och oro över valpens välbefinnande.

Tur i oturen

Jari, som arbetar i S:t Michel, höll ”pappaledigt” från jobbet för att kunna vara de första veckorna hemma i Dickursby tillsammans med den efterlängtade nykomlingen. Valptiden var förknippad med mycket att lära sig och mycket att stå i. Jari och Marika ville se till att deras kära familjemedlem skulle vara så trygg som möjligt.

– Jari gjorde ett omsorgsfullt utredningsarbete och jämförde olika

hundförsäkringar
med varandra. Vi bestämde oss för att ta vår försäkring hos Fennia. Även om Elmo är av en ras som är frisk i grunden och har alla vaccinationer i skick, ville vi ha en heltäckande försäkring om något skulle hända.

Några gånger har Elmo också råkat ur för diverse missöden där det har varit bra att ha den.

– Elmo går ofta lös och en gång, innan han hade fyllt ett, stack han nosen i ett jordgetingbo. Getingarna stack Elmo i tassarna. Det gjorde ont – Elmo var alldeles eländig och vägrade gå.

Marika blev orolig på allvar, men lyckligtvis kunde veterinären lugna henne.

– Vi åkte till veterinären och fick snabbt hjälp. Veterinären lugnade mig och konstaterade att det är ingen fara. Tack vare den goda vården var Elmo i skick igen redan samma kväll.

Elmo har också drabbats att av kennelhosta och magåkommor, men har tillfrisknat tack vare sakkunnig vård och medicinering.

– Jag är lite sådan att jag blir orolig genast när hunden har några symtom. Lyckligtvis har vi i dessa situationer inte behövt oroa oss för den ekonomiska biten och vi har alltid fått hjälp snabbt.

Den trista vardagslunken är bäst

Elmo är en glad och människokär följeslagare. Elmo är duktig och är ofta med Marika på kontoret. Där vaktar den på folk som kommer och vill alltid vara den som först möter besökare i dörren.

– Elmo är alltid nöjd och på gott humör. Den trivs allra bäst så länge vardagen lunkar på.

De dagar när Elmo är ensam hemma kan Marika vara säker på att han väntar ivrigt i hallen när hon kommer från jobbet.

– Fast jag bara är borta en liten stund, beter sig Elmo som om vi inte skulle ha setts på en vecka. När Elmo hör ljudet från bilen springer han mot dörren och snurrar runt som en virvelvind. Jag ställer genast ner allt jag bär på, vi hälsar på varann med pussar och sen går vi ut på promenad.

Fast en hund kräver mycket i form av omvårdnad så ger den också mycket. Via Elmo har Marika fått nya vänner, andra hundägare, som brukar vara ute på gemensamma hundpromenader. Något som också underlättar vardagen är att de vuxna barnen bor i närheten och kan hjälpa till med skötseln.

Enligt Marika är det nästan så att hemmet numera känns som ett riktigt hem bara när Elmo är där och följer henne i hälarna vart hon än går.

– När Elmo är hos Jari i S:t Michel känns det jättetomt här hemma. Jag har inte en enda gång ångrat att vi skaffade hund. Elmo är lika älskad som de egna barnen.

Försäkringar och tjänster Skador Kundservice Aktuellt Företagskunder Medietjänster Fenniakoncernen Briefly in English
© Fennia-konserni
00017 Fennia, Helsinki
Puhelin: 010 5031
Dataskydd och användarvillkor Tillgänglighet Samtalspriser och integritetsskydd