Fennia x Framtidens stjärnor: Målbollsspelaren Tuomas Halonen drivs av människorna och lagandan i sin gren

Fennia stöder Finlands Paralympiska Kommittés grupp Framtidens stjärnor. I den här artikeln skildrar vi gruppens unga idrottares berättelser och tar del av deras framtidsmål. Näst på tur att presenteras från 2025 års grupp är den 22-åriga målbollsspelaren Tuomas Halonen från Sastamala.

Tuomas Halonen, som spelar målboll i den öppna FM-serien i Aisti Inclusion-laget från Vanda, är ett relativt nytt ansikte på planen, men har redan i hög grad lyckats visa sin potential.

Tuomas fick upp ögonen för målboll våren 2023 i samband med ett ungdomsevenemang som ordnades av Synskadades förbund. Vännerna där inspirerade honom att prova på grenen och samma vår började han delta i målbollsträningar som arrangerades av Tampereen seudun Näkövammaiset. Man kan säga att det var tack vare vännerna som han hamnade i Aisti Inclusion-laget:

– Jag var på ett sommarläger för unga som Synskadades förbund hade ordnat. Det var nog Eemi Utriainen som frågade mig om jag hade funderat på att komma till Aisti Sports träningar i Vanda, säger Halonen och syftar på sin nuvarande lagkamrat och landslagsspelare, som även han tidigare har tränat i Framtidens stjärnor-gruppen.

– Till en början hade jag inte övervägt det eftersom jag inte ens visste att de arrangerade sådant, men sedan började jag kolla upp hur det skulle fungera i praktiken. I augusti–september testade jag hur det skulle vara att träna även i Vanda, och därefter började jag träna där ett par gånger i veckan, utöver i Tammerfors.

Halonen har varit intresserad av idrott sedan lågstadiet. Han höll på med judo på lågstadiet, gym på högstadiet och löpning på gymnasiet, då han fick bidrag för att köpa ett löpband. Gym och löpning har följt med mig ända fram till idag, tillsammans med målbollen.

”Det är människorna och lagandan som motiverar mig”

Halonen studerar för närvarande till tradenom inom informationsbehandling vid Satakunta yrkeshögskola i Björneborg. Nästa höst börjar han sitt sista studieår och därefter funderar han på att söka vidare till fortsatta studier.

Halonen är också aktiv inom olika organisationer. I Synskadades förbund är han medlem i styrelsen och i den nationella ungdomskommittén (Nutor). Han är också med arbetsgruppen för tillgänglighet i stödstiftelsen Tampereen seudun Näkövammaisten tukisäätiö. Utöver detta består vardagen förstås även av gym och löpning samt målbollsträning i Tammerfors och Vanda. Halonen själv bor i Sastamala.

Hur lyckas du kombinera idrott och vardagsliv i en sådan situation?

– Visst känns det på morgonen, när jag vaknar klockan sex och går till skolan, att jag inte kommit hem förrän vid ett och somnat först vid halv två eller två. Men det har varit värt det.

Halonen säger att han inte skulle byta bort en enda dag av sitt hektiska liv och att han inte har upplevt det som stressigt att kombinera idrott och vardag.

– Samtidigt har jag lärt mig att resa självständigt som synskadad med hjälp av VR:s assistansservice. Med taxi och tåg kan man i princip ta sig vart som helst och när som helst. Det har gått även med lite sömn. Jag hinner koppla av på tåget, som tar 1,5 timmar i varje riktning.

Det som motiverar mig att gå på träningarna är vännerna jag nämnde tidigare och möjligheten att träna och nätverka tillsammans med dem.

– Det är människorna och lagandan som motiverar mig, och framförallt det att jag får idrotta med ett bra gäng. Det är huvudskälet till att jag åker och tränar. Det är något helt annat att träna tillsammans med andra än att springa på ett löpband i ett garage. Det har också varit ett bra sätt att knyta kontakter: genom målbollen och idrotten har jag hittat många nya bekantskaper.

”En idrottare är sällan skadefri”

Halonen gick med i Aisti Inclusion-laget i början av 2024 och har nu spelat i den öppna FM-serien i drygt ett år. På senare tid har hans spelframgångar dock överskuggats av en skada som inträffade förra sommaren, då han bröt handleden under ett träningspass.

Läkningsprocessen har fördröjts eftersom röntgenbilderna till en början inte visade något fel på handen. Eftersom symtomen fortsatte gjordes en magnetundersökning under våren och en fraktur hittades. Han väntar för närvarande på en rekonstruktiv operation.

Nu väntar jag på besked om en snar operation för att avlägsna den brutna benbiten i handleden och lindra symtomen. Förhoppningsvis ersätter försäkringsbolaget kostnaden för privat vård, annars kan nästa säsong bli förstörd. Om jag måste vända mig till den offentliga vården, vet jag inte när en sådan operation kan bli av.

I väntan på operationen har Halonen kunnat spela på träningarna en del och gå på gym, men under de senaste turneringarna har han suttit på avbytarbänken.

– Det irriterar mig att jag inte kan spela så bra som jag vill på grund av handleden. Därför vill jag helst inte delta i matcher förrän den är återställd. Just nu kan jag inte skjuta och kasta lika bra som jag borde.

Skadan har också bromsat Halonens framsteg mot sina framtida mål.

– Naturligtvis är landslaget ett mål vid någon tidpunkt. Jag har dock skjutit fram det målet lite nu när jag inte kunnat träna så bra på grund av handleden.

För hösten 2025 nämner Halonen några utlandsresor som mål, åtminstone VM-tävlingarna för spelare under 23 år. I Finland fortsätter han att spela i den öppna FM-serien.

– Jag går inte över till herrarnas FM-serie ännu, kanske på sin höjd kommer jag att prova den någon gång. Huvudmålet nu är att spela en hel säsong i den öppna FM-serien, att utveckla mig själv och spela åtminstone ett år utan att behöva sitta på avbytarbänken för att jag har skadat mig.

Mångsidigt stöd från Framtidens stjärnor

Tuomas Halonen valdes ut till gruppen Framtidens stjärnor i början av 2025. Målbollsspelare har senast varit med i gruppen 2023, då Aino Jaakkola, Jasmin Mikkola och Eemi Utriainen tränade där. Mikkola och Utriainen har sedan dess fortsatt med framgångsrika landslagskarriärer.

Halonen missade Framtidens stjärnor-lägret i maj på grund av en målbollsturnering, men de erfarenheter han hittills har fått från gruppen har bara varit positiva.

Det första lägret var en bra erfarenhet. Jag fick bra tips för att stödja min egen träning, och naturligtvis kamratstöd från andra idrottare.

Halonen säger att han också ser fram emot den mentala träningen.

– Mentalt har matcherna varit en utmaning. Jag är osäker och känner att jag inte klarar det. Ibland brister självförtroendet. Jag hoppas att den mentala träningen kan vara till nytta även i detta avseende.

Foto: Finlands Paralympiska Kommitté