Man kan paddla så länge havet är öppet

Kai Lindqvist

Vinterpaddling intresserar allt fler. En inbiten entusiast berättar hur det känns att paddla omgiven av snöiga stränder och vad man ska tänka på innan man beger sig ut på en paddlingstur i iskallt vatten.

Det är en vacker vintermorgon och alldeles tyst vid paddlingsklubben Marjaniemen Melojats stuga. Fåglarna har redan flugit söderut, bara vinden susar i vassen. Kai Lindqvist drar en torrdräkt, handskar och flytväst över sitt underställ av merinoull och bär sedan ner sin kanot till vattenbrynet. Han är på väg ut på paddlingstur och tänker inte låta sig hindras av lite rimfrost längs kanotsidan.

– I praktiken kan man paddla så länge havet är öppet. Om vintern är riktigt mild och havet inte fryser till kan jag göra det året om.

Kai har haft paddling som hobby sedan 90-talet. Under årens lopp har han hunnit både tur- och forspaddla i såväl Finland, Sverige och Norge som i Slovenien och Grekland. De olika formerna av paddling framkallar en mängd olika känslor.

– Att paddla i en fors är som en emotionell berg- och dalbana. Ibland flyter man omkring, ibland jobbar man intensivt. Känslorna varierar mellan skräck och lycklig eufori.

– Det fina med paddling är att man med kanoten kan nå platser som inte är tillgängliga till fots.

Vid sidan av euforin och upplevelserna tilltalas Kai av den fysiska aspekten och av att få träna upp sin teknik.

– En lyckad paddlingstur anstränger musklerna och är avkopplande för sinnet. Den här hobbyn ger mig mycket.

Kai Lindqvist

Förbundet främjar grenens status och utbildar paddlare

Kai håller på med paddling både på fritiden och via sitt arbete. Han är fritidskoordinator på Finlands Paddlings- och Roddförbund.

Förbundet har till uppgift att upprätthålla och främja paddlingens status i Finland. Dessutom utvecklar förbundet möjligheterna att utöva hobbyn och har hand om tävlingsverksamheten, till exempel genom att utse deltagare till internationella tävlingar och träna upp nya tävlingsidrottare.

– Vi jobbar också mycket med säkerhet. Vi medverkar till exempel i beredningen av sjötrafiklagstiftningen och deltar i förebyggande verksamhet, utbildning och kommunikation som rör säkerhetsfrågor.

Vi samarbetar också med bland annat skidorganisationen Suomen Latu och scouterna.

– Det är viktigt för oss alla att värna om allemansrätten och allmänhetens möjligheter att röra sig fritt i naturen, berättar Kai.

Fennia stöder Paddlings- och roddförbundets verksamhet. Försäkringsbolaget har donerat paddlingsvästar till förbundet.

– Fennia sponsrar en paddlingsskola för unga och barn och har understött projektet Vesisankarit för skolelever. Fennias västar har burits av tusentals barn i samband med evenemangen och paddlingsskolan.

Västarna är en väsentlig del av en säker utrustning. En vinterpaddlare behöver dessutom varm klädsel, en omgång torra kläder, navigationsutrustning och en telefon för att kunna kommunicera vid behov. På vintern är dagarna korta och mörkret kan komma överraskande, så det är också viktigt att göra sig synlig med ljus.

– Jag skulle nog inte rekommendera vinterpaddling för absoluta nybörjare, åtminstone inte ensam. Det är bra att kunna hantera en kajak utan osäkerhet och känna till hur man räddar sig. Och naturligtvis behöver man allmänna friluftskunskaper och kunna navigera.

Kai Lindqvist

Paddling får dig garanterat att må bra

På vintern får paddlare röra sig relativt ostörda på vattnet. Den övriga trafiken har stannat av och segelbåtar och mindre båtar ligger på vinterförvaring. Det är endast nyfikna förbipasserande som ibland kan avbryta den meditativa stunden om man paddlar nära stranden.

– Många stannar upp och undrar om det går att paddla också på vintern, och ibland kan någon tro att paddlaren är i nöd och tillkalla hjälp. I synnerhet om vi övar på att ta oss tillbaka upp i kajaken från kallt vatten efter en kantring. Men det är förstås bra att folk är på alerten och bryr sig.

När Kai är ute på sina turer är det främst den knastrande isen och ljudet av paddeln som hörs. Efter en timmes paddling slutar Kai tänka på tekniken och kommer in i ett flowtillstånd.

– Jag känner hur automatiken sätter in, rörelserna blir smidiga och paddlingen blir rytmisk. Jag bara glider framåt utan att tänka på något alls. Det måste vara så det känns för vana löpare – man bara rör sig framåt utan att märka det.

Efter att ha hittat en lämplig plats tar Kai i land och sätter sig på en sten för att njuta av sin matsäck. Den heta drycken ångar i termosen. Kai ser sig omkring och beundrar den omgivande naturen.

När han har ätit klart beger han sig hemåt för att ta en varm dusch.

– Paddlingen får mig att må bra. Jag ångrar aldrig att jag tog mig ut. Inte ens efter att ha blivit överraskad av en hagelskur.

2.1.2020

 Skriv ut sidan